Livets skeenden är unika och oundvikliga.....

Idag gick min svärfar Albert bort.
Vart gick han kanske du undrar?
-"Mot de sällan skådade uppfinningars jaktmarker", svarar jag då.
Ty Albert hade alltid något på gång, allt kunde förbättras.

Han tänkte alltid på "den lilla människan".
Som detta med Pluggboxen.
Alberts tanke var att alla även om de hade en liten balkong skulle kunna odla det de ville.
Storleken kommer från den svenska fönsterbrädan, alla har en och där kan produkten placeras.
Vattnas från 4 olika håll´, stapelbara på höjden....hur många? Det avgör utrymmet och plånboken.
Han tänkte på allt, älskade allt med trädgård.

Jag skojade en gång med honom och sa -"den gång du dör får vi väl kremera dig och begrava dig i komposten"....han var inte emot tanken. En sann kompostinär.

En stor hjärna har slutat komma med ideer.
En kropp slutat fungera.
Ögon ser ej mer trädgårdens skönhet.
Ett hjärtat slutat slå.

För mig har din hjärna ej slutat tänka,
Din kropp finns förvisso ej mer,
dina ögon ser ej trädgårdens skönhet.
Ditt hjärta har inte slutat slå.....det lever vidare i dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn .

Du lever vidare i mitt hjärta........tills vi ses igen.
Anki, din svärdotter